En blek marssol lyser på runstenen och några lätta snöflingor har lagt sig i gräset runtom. Gammal och Tjälve de läto resa denna sten (efter …) sin fader, en dugande man. Gud hjälpe hans själ. Inskriptionen är från 1000-talet e.Kr.
En karta från 1935 visar att det ligger ett gravfält alldeles bredvid. Minst 87 gravar, men troligen närmare 100, de flesta från vikingatiden. I skogsdungen bakom ligger gamla husgrunder och en brunn. Går man hit under sommarmånaderna kan man tidiga morgnar ibland se hur gräset runt brunnen, där vattnet ännu rinner till, är nedtrampat och någon har lagt blommor som flyter på ytan. I gravarna har man hittat föremål såsom bronsspännen, ringsölja, bronsnål och glaspärlor tillsammans med brända ben från de döda.
Husgrunderna (står det på en informationstavla intill) har tillhört den medeltida byn Linta. Namnet Linta är skriftligt belagt år 1361 då Christina Månsdotter i Stockby gav sin dotter mark i ”Linitorn”. På 1500-talet skrevs det ”Linitte” och 1871 ”Lynta”.
År 1569 lades byn under kungsgården Torvesund (föregångare till Drottningholms slott) och vägen som går intill räknas till en av Stockholms äldsta och från förhistorisk tid, romartiden. Den sträckte sig från järnåldersgården Ulvsunda till Bromma kyrka. En bit av den används ännu i dag om man måste ta sig till den lokala soptippen.
Tjugo trettio meter snett mittemot runstenen ligger en stor blomsterkedja. Och man ser Bromma flygfält. Med jämna mellanrum går ett plan ned för landning eller lyfter och sveper tätt ovanför.
Den forntida byn intill flygfältet