När litteratursällskapet i Finland la upp en sajt med gamla svartvita bilder på okända platser och gatubilder hade de över två miljoner bildvisningar första dygnet. Flanörer hastar förbi fotografen och någon vänder sig om och tittar rakt in i linsen –ansikten på främmande människor man inte vet ett skvatt om men ändå kommer på sig med att tycka om.
Med jämna mellanrum dyker nya bilder upp i en spretig och rolig blandning. Som Fredrika Runebergs föga diskreta hörlur. Fredrika Runeberg – Nationalskaldens hulda maka skrev Finlands första historiska roman Fru Catharina Boije och hennes döttrar. Om stora ofreden tidigt 1700-tal. Den allra första – som publicerades – skrevs av Zacharias Topelius (1850) och handlade om ”lilla ofreden” på 1740-talet. Fredrika skrev sin roman klar 1843 men den fick vila i ”författarinnans gråa sypåse” till 1858 eftersom tiden inte var mogen för en kvinnlig banbrytare på området. När hon i ett anfall av uppgivenhet en gång ville bränna allt hon skrivit var det hennes man, Johan Ludvig, som enligt henne själv, hejdade henne med orden ”Vill du då göra dig till en andlig självspilling?”. Det där läser jag i förordet som Merete Mazzarella skrivit till faksimilutgåvan, 2009.
Fredrika Runeberg