Utanför den gulmålade kyrkan i Maxmo, Österbotten, står fattiggubben. Han har ryggen vänd mot klockstapeln och håller handen i en frusen gest som oavbrutet uppmanar besökarna att skänka till de fattiga.
Det sägs att bonden som snidade den hade smusslat hem oblaten från nattvarden och skjutit prick på den för att, enligt folktron, få god jaktlycka, men efteråt fått så dåligt samvete att han försökt skingra våndan med en gåva.
Den medeltida seden att samla allmosor i lösa stockar, offerstockar, uppställda längs landsvägarna och vid hamnplatserna förändrades under 1600-talet till fattigbössor i form av skulpterade beläten, fattiggubbar. Släkt med tiggarliknande figurer och förebilder på kontinenten.
I Sverige finns ett fåtal bevarade. Den mest kända, ”Gubben Rosenbom”, står utanför Amiralitetskyrkan i Karlskrona.
I Finland finns närmare 110 kända. Man hittar nästan alla längs kusten, vid kyrkorna. På ständig post fastnaglade utanför och vid klockstaplarna.