Vi firade midsommarafton tillsammans och diskussionen gled över till att handla om våra ringar. Jag bar en finsk och kunde varken komma ihåg designer 
eller när jag fått den. Hon var 25 år yngre med nästan hela släkten kvar i en bergsby i Kurdistan och bar sin morbrors ring. Att inte hennes äldre bror ärvde den berodde på att han redan har blåa ögon och därför bestämdes det att hon skulle få ringen i stället. Ringen med det goda ögat. Ögat och den blåa färgen skyddar henne mot det onda ögat och mot att bli jinxad. Om någon ger en det onda ögat drar det otur över en om man inte kan ge en motblick, ofta i form av en amulett; ett smycke eller en ring. Att bli jinxad kan drabba en på olika sätt. Om man säger något som kan påverka framtiden kan man jinxa det man vill ska hända så att det blir tvärtemot i stället. Eller om man berättar för mycket om nåt man vill ska hända. Men har man skyddet är man räddad.
Någonstans i höjd med jordgubbstårtan och en bra stund efter vinet var vi överens om att det skulle vara bra om det fungerade från båda håll. Hon tyckte min ring påminde lite om ett öga. Om blåa ögon skyddar de med bruna kan väl en brun skydda de med blåa? På det sättet skulle vi människor praktiskt taget skydda varann.