Ett ställe som hette Tjernobyl

Måndagen den 28 april 1986 var varm. Det låg ett kraftigt högtryck över Ukraina som spillde över. Människor passade på och njöt av den ovanliga vårvärmen.
I Sverige hade man på morgonen märkt att det var förhöjd radioaktivitet vid Forsmarksverket och nu letade man eventuella läckor. Då hade man redan kvällen innan i Kajanaland i mellersta Finland mätt upp förhöjda värden. Ganska snart började nyheterna rulla in om en kärnkraftsolycka i Ryssland, och om ett ställe som hette Tjernobyl. 100 mil bort. Och om en reaktor som brann.
Radioaktivt nerfall uppmättes på fler och fler håll. Ett stort moln hade svept in och spridits över hela Europa. Vindriktningen gjorde att 5 procent av allt nedfall hamnade i delar av Sverige och Finland. För gemene man blev begrepp som becquerel och härdsmälta vardagsmat. Sommaren och hösten uppmanades folk i de värst drabbade områdena att inte plocka bär, inte fiska i insjöarna, inte jaga vilt. Min mamma gick ut och klippte ned alla grönsaker och kastade bort dem. Ingen plockade svamp på flera år.
För människorna i området runt Tjernobyl var det katastrof. Mer än 100 000 fick evakueras. Hundratusentals drabbades av skadliga stråldoser. Tusentals dog. Sköldkörtelcancerfallen ökade, liksom bröstcancer. Stora områden med jordbruksmark blev oanvändbara. På vissa ställen dog alla tallar.
Ganska precis tio år senare läste jag en bok med den vackra titeln Bön för Tjernobyl. Det är den starkaste reportagebok jag läst, den vackraste vittnesmålsskildringen. Att man kunde skriva så! Göra så! Det är Ordfront förlag som ger ut den och det är den första boken på svenska av Svetlana Aleksijevitj.
Året innan hade hon varit till Stockholm. Suttit vinterblek i en fåtölj i Författarnas hus och pratat om boken, den som tog henne tre år att samla in vittnesmålen till – om de överlevande från katastrofen. I tre år hade hon rest runt, lyssnat, frågat, letat berättelser. Hon liknade Tjernobyl vid tredje världskriget där priset betalades av människorna. Själv drabbades hon fysiskt av strålningen. Blev tröttare.
I dag finns nästan allt hon skrivit översatt till svenska och det är förlaget Ersatz som ger ut henne. Hon har fortsatt sin tidskrävande intervjuteknik. Detta mejslande av vittnesmål intill fulländning. Vissa av böckerna har tagit henne 7– 8 år att färdigställa. Den 8 oktober meddelade Svenska Akademiens ständiga sekreterare Sara Danius att 2015 års Nobelpris i litteratur tilldelas Svetlana Aleksijevitj, för ”hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid”.